Lydnadsläger på klickerklok

Jag och Tweet har spenderat fyra dagar i Fjugesta på lydnadsläger med Fanny Gott och Thomas Stokke. Det är en lång bit att åka för att gå på kurs men jag åker hellre långt för att gå en kurs som jag vet är super och med instruktörer som tränar på ett bra sätt än att gå en dålig kurs då det kan ta ner motivationen ganska mycket. Min första lydnadskurs jag gick med Viggo fick mig att tro att lydnad var trist och att både jag och min hund var odugliga (bästa tipset jag fick till min omotiverade spaniel var att köpa en stryplänk för att förbättra mitt ledarskap :/) så det dröjde några år innan jag fick veta att det faktiskt var kul att träna lydnad om man gjorde det på ett roligt sätt! Nu har jag dessutom en hund som också tycker att det är ganska roligt (men inte lika kul som agility såklart), och efter att ha ägnat lång tid åt att bara öka motivationen med mina andra två så är det mycket roligare med en hund som hänger med även utanför vårat kök. 🙂

Vi har inte kommit så långt med lydnaden eftersom det oftast blir agilityträningen som vinner så vi är kvar på grunderna. Men där vi har fastnat lite fick vi nu lite hjälp och motivation att komma vidare så nu längtar jag hem och träna! Vi har haft olika teman så måndagen tränade vi fotgående och position, jag fick byta plats på min belöning vid fotgåendet för att hon skulle hitta rätt plats och så fick vi rådet att träna djupare ingångar eftersom hon gärna vill börja svänga in rumpan för tidigt. Tisdagen tränade vi apportering och det gick mycket bättre än hemma, jag behöver hålla igång henne med lek hela tiden för att hon inte ska bli för loj, vilket jag tycker att jag har gjort men inte tillräckligt, med ännu mer lek fick hon mycket bättre gripande, så nu ska vi jobba med att hålla hårt oavsett vad jag gör. Onsdagen ägnades åt sitt, ligg och stå. Vi tränade vidare på vårat hoppstå som är väldigt mycket hopp men inte så mycket stå och till slut fick vi till det hyfsat. Vi återkom hela dagen till att vi behöver träna mer stadga, hon tycker om att bjuda på alla möjliga beteenden men är dålig på att stanna kvar i rätt beteende utan testar nya saker om inte belöningen kommer fort nog. Eftersom hon är sån så tycker jag bäst om att träna på nya beteenden och sen kommer vi liksom inte vidare. Men nu ska vi verkligen ta tag i det, är glad att det inte är tvärt om i alla fall! Igår hade vi tävlingsträning, lilla Tweet var lite trött och ofokuserad, jag skyller på henne :-P, så hon var inte riktigt med men vi fick se vad vi behöver träna på! Avslutade med lite uppsitt till fjärren som var lättare att fokusera på, vi satte ihop ligg och sitt vackert och fick några fina uppsitt. Nu är vi trötta och nöjda, det blir en dags vila idag sedan åker vi vidare till stockholm på utbildning i kommunikation och beteende, då blir det Kaspians tur att jobba lite. 🙂

 

Agilitytävlingsdebut

Förra helgen gjorde både jag och Kaspian debut på agilitytävling, vi åkte bort till Drängsmark utanför Skellefteå för att slippa skämma ut oss på hemmaplan men det gick över förväntan (men hade kunnat gå så mycket bättre). Med Kaspian är det lite svårt att förutse hur det kommer att gå eftersom han vissa gånger springer på jättesnabbt och är fokuserad bara på det vi gör för att en annan gång vara rätt ointresserad och totalt ofokuserad. Jag visste inte heller hur jag skulle sköta mig, har haft svårt att komma ihåg banorna och kan vara ganska förvirrad ute på planen, men jag kom ihåg alla banor utan problem! 😀

Första loppet på lördagen hade jag inga förhoppningar att lyckas med, Kaspian var alldeles för lugn, på uppvärmningen hade han inget fokus och skulle bara nosa runt.Jag försökte med allt, men inte ens när jag band upp honom och kastade boll med Tweet brydde han sig och han brukar annars bli väldigt irriterad när jag ägnar mig åt att träna med någon annan än honom. Loppet gick inget vidare, han hade nosen i backen hela banan men körde ändå på ganska bra men slalom ville han inte göra så där diskade vi oss. Jag skyller på att en löptik körde innan oss och kom dessutom och hälsade på oss mitt under sitt lopp. 🙂 Andra loppet på eftermiddagen gick bättre, fortfarande för lugn och nosen i backen men han körde på hela banan, jag gjorde däremot lite missar så vi fick 10 fel men jag var så nöjd att vi inte diskat oss och att han klarade slalomen trots bristen på engagemang. Det fungerade ganska bra när det var raksträckor och han får upp farten men när han kommer till ett hinder som kräver lite mer så saktar han ner och börjar nosa, jag försöker hela tiden driva på honom för att han inte ska sakta av, därav att jag skriker fram alla kommandon. 🙂
Här är en film från andra loppet:

Söndagen började dåligt, när jag vaknade hade jag hög feber och kunde knappt röra mig utan att bli snurrig. Det visade sig senare att jag hade fått harpest, men så typiskt att det skulle komma just den dagen! Vi åkte i alla fall till tävlingsplatsen, jag låg och vilade och innan vi skulle köra så stoppade jag i mig lite alvedon. Jag orkade inte försöka värma upp Kaspian utan jag tog bara ut honom från bilen och satte mig i gräset och väntade på våran tur. Jag lyckades hålla igång hela banan ändå och Kaspian var lite mer fokuserad, tog en tokig väg innan slalomet och krockade med honom så han tog fel ingång och vi fick fem fel, resten av banan tog vi oss igenom utan några fler fel och vi slutade på en tredjeplats.Vi hade dessutom snabbaste tiden trots att jag inte tyckte att han hade så hög fart, så hade vi inte fått det där dumma felet hade vi vunnit och fått en pinne 😛

 

 

 

Film från det loppet:

Andra loppet var både jag och Kaspian lite för trötta för att fokusera, vi tog oss igenom banan men det gick sådär. Jag var väldigt nöjd med helgen ändå, hade inga förväntningar eftersom det var första tävlingen för oss båda så jag trodde att vi skulle diska oss i alla lopp och att jag skulle virra bort mig på banan men det gjorde vi inte. Däremot är det lite frustrerande när jag vet att han kan så mycket bättre och den där nosen bara ska ner i backen. Det roliga är att han hänger med så bra och springer rätt snabbt även med nosen i backen, lite simultanförmåga trots att han är kille. Målet blir nu att få honom mer taggad även på tävling så han glömmer bort alla lukter, och för att komma dit behöver vi nog framför allt ut och få tävlingsvana, öka förväntningarna på olika platser och inte acceptera något nosande på träning för då byts man ut mot en annan hund. Längtar tills jag och Tweet är tävlingsklara, där existerar inte nosande eller brist på engagemang, men då kommer troligtvis andra problem som att inte ta fel hinder och hinna med henne på banan..men det blir nästa sommar det!