Lydnadskurs för Maria Brandel

I våras anmälde jag mig till en tävlingslydnadskurs för Maria Brandel på två tillfällen men blev reserv, andra tillfället var i slutet av augusti och några dagar innan fick jag veta att en deltagare inte kunde komma så jag kunde ta hennes plats. Jag blev superglad, tyckte lite synd om den andra tjejen men det kunde inte komma mer lägligt för oss! 😀 Det tog inte så lång tid att bestämma sig, det kändes uteslutet att säga nej till chansen att få gå kurs för sveriges bästa! Jag har dessutom länge velat gå en kurs för Maria och vi har kört fast lite i lydnaden så jag behövde lite ny inspiration för att komma vidare. Så några dagar senare åkte jag och Tweet ner till Östersund i två dagar.

Första dagen började med stadgaträning. Tweet har svårt med sitt längre stunder och på längre avstånd eftersom hon gärna vill lägga sig ner och för att vi bara tränat platsliggning. Så vi tränade sitt med störningar, bland annat fick en annan deltagare säga ligg åt henne och jag belönade när hon satt kvar. Försa gången la hon sig såklart, hon lyssnar ofta på andras kommandon och det är inte något jag tänkt på att träna direkt. Men hon förstod snart att det bara var ett trick. 🙂 Sedan tränade vi på transporter mellan moment, en av sakerna vi har problem med då hon gärna tappar bort mig. Vi fick en bana att gå där vi skulle göra olika moment men bara belöna transporterna mellan. Det var en rolig övning och lätt att göra, det blir så lätt att glömma bort det på vanliga träningar och hela tiden bara belöna i momenten och givetvis blir det då därefter! 😛 Vi fick också träna på valfritt moment och jag valde såklart det vi har problem med, fritt följ eller allt som har med det att göra. Tweet blir alldeles för seg så fort hon inte får något specifikt moment att göra och även om jag leker upp henne så vissnar hon snabbt. Inte alltid men för ofta. Jag fick höra precis det jag brukar säga på kurser att hunden ska ta initiativ för att det ska hända något, och då måste ju såklart det som händer vara kul för att det ska vara värt det! Tänk att det är så svårt ibland att leva som man lär! 😛 Det har blivit en vana att alltid locka på henne när vi ska göra något, så jag fick order att inte göra det mer. Om hon inte kommer och ber om att få jobba så blir det inget, sen ska jag ju se till att förutsättningarna för att hon ska göra det är stora. Vi tränade på engagemang på lite olika sätt och det gick framåt. Nu är det något vi gör på varje träning när vi kommer in på planen, när hon tar kontakt så blir det lek och skoj!

Andra dagen började vi med valfri kedja, vi gjorde en ruta, nosduttar och uppsitt i fjärren. Det gick bra, rutan hade varit bra om vi fick lite mera djup i så jag ska ha en belöningspunkt längre bak i rutan och har hon inte fart dit så blir det ingen belöning. Vi tränade vidare på engagemanget och gjorde också lite stadga-ta i övningar. Insåg även där att det behöver vi träna på för att få lite mer tryck i henne, hon kan vara lite försiktig ibland. 🙂 Vi testade både att få varsågod till godisskål och att snabbt ta en leksak i min hand. Kom på att jag tränat in samma sak med att hålla i halsbandet och där har hon gått från att bli lugn till att dra framåt, och att få en muntlig signal med samma effekt är ju bra! Vi avslutade med att kolla på lite fjärrskiften. Vi har inte kommit så långt med dem än så det är hög tid att ta tag i det nu! 😛 Funderar på om jag ska träna in hoppstå från sitt/ligg eller bara ett sansat ställande?

Dagarna gick väldigt fort men vi fick med oss precis lagomt mycket att träna vidare på. Maria är verkligen jätteduktig och jag är så glad att vi hade turen att få vara med! 😀 Nu har vi börjat träna 3ans moment men jag har inte bråttom att komma ut på tävling än så vi får se när det blir.

DSC01957

 

Ett härligt röntgenbesked

Vi har väntat otåligt i 12 dagar men igår kom äntligen Daisys röntgenresultat av höftlederna in på SKK. Veterinären som tittade på bilderna sa att det fanns en risk för att de inte var fria så jag har förberett mig på C-höfter och hoppats på B, men hon har A på båda! 😀 Det var så underbart att se när det verkligen inte var vad jag förväntade mig, och eftersom vi gärna skulle vilja ta valpar på henne så betyder ju resultatet allt. Nu kan vi börja titta så smått efter en bra hane, tips mottages tacksamt! Det är viktigt att han är frisk, social, orädd och snygg (enligt Daisymått) 🙂 Undrar bara hur jag ska lyckas lämna bort några valpar när de blir 8 veckor 😛

DSC01837

Sammanfattning av höstens agilitytävlingar

Den senaste månaden har det varit agilitytävlingar tre helger i rad så det har varit en intensiv och rolig tid. Nu är det inga fler tävlingar förrän i november och det känns väldigt trist att den här agilitysommaren är över men samtidigt lite skönt att hinna träna annat också. Eftersom jag inte har uppdaterat bloggen som planerat så tänkte jag göra en sammanfattning av tävlingarna, mycket för att jag ska ha något att titta tillbaks på. 🙂

Det visade sig att Daisy var en oväntad liten stjärna, när vi pratade om att samla pinnar i början av sommaren så skrattade jag bara åt att hon skulle klara av en bana felfritt. Hon var inte självständig alls, hade ingen koll på handling och var inte särskilt snabb men hon har blivit mycket bättre på kort tid och har verkligen fått fart i små benen. Och konsten att samla pinnar verkar vara att ha en lagom snabb hund som man hinner med och som inte är galen i agilityhinder! Tweet är bättre än Daisy men också mycket snabbare och känsligare, och hinner jag inte visa rätt så diskar hon sig snabbt eller missar och river hinder.

144

Första helgen var det tävlingar i Luleå och Daisy började i spöregn med ett felfritt lopp i agilityklass som blev till vinst och pinne, hennes första pinne och husse var jättestolt. 🙂 Hopploppet rev hon första hindret och det var inte första gången det hände, hon har inte riktigt koll när hon startar så efter det fick det bli flygande starter på tävling även om jag fick springa som en galning. Ofta håller jag andan under loppet eftersom hon gärna tar av långt innan hindren och det känns som tur att hon inte river mer. Men vi går just nu en hoppteknikskurs så att hon ska förbättra sin teknik lite. 🙂 Söndagen fixade hon en pinne och vinst i hoppklassen också. Både hon och Tweet hoppade av gungan, det är inte likt henne men den tog väldigt lång tid på sig att åka ner så det verkade som att båda tog det för balansbommen. Men Tweet fick sin andra pinne i hoppklassen och gjorde ett fint lopp i agilityklassen förutom gungan.

282

Andra helgen var det hemmatävlingar. Jag satt som hinderfixare i klass 3 och det var kul att få se alla ekipage och verkligen titta, annars blir det lätt att man yrar iväg. Tweet fick sin sista pinne i agilityklass 1 och vann klassen. Söndagen valde jag att flytta upp henne till klass 2 för att få testa på det, mitt mål var att komma ihåg banan och det gjorde jag. Hon rev flera hinder, vi har inte tränat så mycket alls på 60-höjder, men det var så mycket roligare än klass 1. Daisy fick tre pinnar på fyra lopp under helgen och blev uppflyttad till klass 2 i hopp. Det kändes helt overkligt eftersom hon nollade sitt första lopp bara helgen före det. Jag hade svårt att tro att hon skulle kunna fixa en klass2-bana men jag flyttade i alla fall upp henne till nästa helg.

Sista helgen åkte vi till Kalix. Jag och Tweet hade varit på kurs i Östersund och kommit hem på natten så vi var båda trötta, ingen bra kombination eftersom hon blir smått galen när hon är trött och drar in i alla tunnlar hon ser. Det blev inte bättre av att hoppbanan hade långa raksträckor blandat med klurigheter som man var tvungen att vara på plats för att hinna visa rätt, jag hade inte en chans. Jag ville så gärna ha den där sista pinnen för att slippa dessa hemska banor, och på söndag var det en bättre bana och hon fixade ett nollat lopp och vinst äntligen! 😀 Agilitybanorna var ganska svåra och vi diskade oss ordentligt. Daisys debut i klass 2 gick felfritt och hon fick en pinne, det var många nollade lopp men hon blev tvåa. Det var så kul att se att tiden faktiskt räcker till, hon är snabbare än jag tror att hon är och hon slog till och med en sheltie som jag trodde att hon inte skulle ha en chans mot. Men den sista agilitypinnen i klass 1 ville hon bara inte ha, efter ett felfritt lopp river hon sista hindret, säkert pga slarv när jag redan tyckte att vi var klara. Söndagen missar hon sista slalomporten i ett annars felfritt lopp. Det hade varit skönt att ha båda hundarna i samma klasser men det är bara fortsätta kämpa om den där sista dumma pinnen. Sommarens mål att få uppflytt till klass 2 med Tweet är i alla fall uppnått. Daisy hade jag inte några förhoppningar med den här sommaren men nu tränar vi vidare för att försöka få till handlingen också och det känns mycket roligare när hon faktiskt har en chans! 🙂 Tweet kämpar med att lära mig timing och tydlighet så vi har mycket att träna på till november!

134