Fy på tränaren

Idag passade vi på att åka ut till skogen och lägga lite viltspår eftersom det var så fint väder och jag var ledig. Jag la ett spår till alla hundarna utom Tweet eftersom hon (nog) behöver vila mellan alla aktiviteter. Av någon dum anledning så kände jag mig stressad så det blev lite slött läggande av spåren, jag la alla bredvid varandra istället för att sprida ut dem men åt varsit håll, ett höger, ett i mitten och ett åt vänster och tyckte jag hade bra koll på vart de var. 😛 När de sedan hade legat medans vi var och handlade så började jag med Viggos lite längre spår, men han hittade istället Kaspians lilla klöv, vi letade vidare och han hittade efter ett tag sin egen klöv. Daisy gick sitt andra spår här i livet så det var inte så långt och hon hittade sin klöv. Sist ut var Kaspian och han spårade snabbt upp stället där Daisys klöv legat, men lyckades också till slut spåra upp sin egen. Stackars stackars hundar. Jag lärde mig i alla fall att ska man göra något så gör det då ordentligt, speciellt när man då har tinat upp blod och det inte händer alltför ofta så är det ju bättre att göra det riktigt. Dåligt planerad stressig träning brukar inte bli så bra och jag hoppas jag lär mig det snart! 🙂
Lilla Tweeten fick också ett pass med träning, dock bättre planerad. Vi började träna hindervärde med ett hopphinder, jag vill att hon ska ta hinder även när jag är en bit ifrån, en brist jag har upptäckt på träning och något vi behöver jobba på. Hon är ganska knuten till mig så det blev rätt svårt för henne när jag var några meter på sidan av hindret. Men hon sökte hindret bättre och bättre och kom på sig någon gång när hon var på väg på sidan av det, det är alltid kul när man ser att de tänker efter och ändrar sig! 🙂 Sedan bytte vi ut agilityn mot lydnad och tränade lite hoppstå. Hon har hoppat bra men haft svårt att stå still, men hon börjar verkligen förstå det nu. Det som gjort att det gått framåt var att vi tränat stadga i stå, något som vi glömt bort tills vi blev påminda på kurs. Jag har belönat henne mycket för att stå stilla trots att jag puttar på henne, drar i kopplet och lockat med godis så då blev det lättare att stå stilla efter hon landat plus att hon får hjälp med omvänt lockande. Nu kan hon göra ett hoppstå och stå kvar utan hjälp när jag går iväg så det är dags att sätta kommando på det och testa vid sidan. Vi börjar snart få ihop några saker som liknar färdiga moment och allt är såå mycket enklare att träna när man har en gräsplan utanför huset, lyx!! 😀

Lydnadsläger på klickerklok

Jag och Tweet har spenderat fyra dagar i Fjugesta på lydnadsläger med Fanny Gott och Thomas Stokke. Det är en lång bit att åka för att gå på kurs men jag åker hellre långt för att gå en kurs som jag vet är super och med instruktörer som tränar på ett bra sätt än att gå en dålig kurs då det kan ta ner motivationen ganska mycket. Min första lydnadskurs jag gick med Viggo fick mig att tro att lydnad var trist och att både jag och min hund var odugliga (bästa tipset jag fick till min omotiverade spaniel var att köpa en stryplänk för att förbättra mitt ledarskap :/) så det dröjde några år innan jag fick veta att det faktiskt var kul att träna lydnad om man gjorde det på ett roligt sätt! Nu har jag dessutom en hund som också tycker att det är ganska roligt (men inte lika kul som agility såklart), och efter att ha ägnat lång tid åt att bara öka motivationen med mina andra två så är det mycket roligare med en hund som hänger med även utanför vårat kök. 🙂

Vi har inte kommit så långt med lydnaden eftersom det oftast blir agilityträningen som vinner så vi är kvar på grunderna. Men där vi har fastnat lite fick vi nu lite hjälp och motivation att komma vidare så nu längtar jag hem och träna! Vi har haft olika teman så måndagen tränade vi fotgående och position, jag fick byta plats på min belöning vid fotgåendet för att hon skulle hitta rätt plats och så fick vi rådet att träna djupare ingångar eftersom hon gärna vill börja svänga in rumpan för tidigt. Tisdagen tränade vi apportering och det gick mycket bättre än hemma, jag behöver hålla igång henne med lek hela tiden för att hon inte ska bli för loj, vilket jag tycker att jag har gjort men inte tillräckligt, med ännu mer lek fick hon mycket bättre gripande, så nu ska vi jobba med att hålla hårt oavsett vad jag gör. Onsdagen ägnades åt sitt, ligg och stå. Vi tränade vidare på vårat hoppstå som är väldigt mycket hopp men inte så mycket stå och till slut fick vi till det hyfsat. Vi återkom hela dagen till att vi behöver träna mer stadga, hon tycker om att bjuda på alla möjliga beteenden men är dålig på att stanna kvar i rätt beteende utan testar nya saker om inte belöningen kommer fort nog. Eftersom hon är sån så tycker jag bäst om att träna på nya beteenden och sen kommer vi liksom inte vidare. Men nu ska vi verkligen ta tag i det, är glad att det inte är tvärt om i alla fall! Igår hade vi tävlingsträning, lilla Tweet var lite trött och ofokuserad, jag skyller på henne :-P, så hon var inte riktigt med men vi fick se vad vi behöver träna på! Avslutade med lite uppsitt till fjärren som var lättare att fokusera på, vi satte ihop ligg och sitt vackert och fick några fina uppsitt. Nu är vi trötta och nöjda, det blir en dags vila idag sedan åker vi vidare till stockholm på utbildning i kommunikation och beteende, då blir det Kaspians tur att jobba lite. 🙂

 

Agilitytävlingsdebut

Förra helgen gjorde både jag och Kaspian debut på agilitytävling, vi åkte bort till Drängsmark utanför Skellefteå för att slippa skämma ut oss på hemmaplan men det gick över förväntan (men hade kunnat gå så mycket bättre). Med Kaspian är det lite svårt att förutse hur det kommer att gå eftersom han vissa gånger springer på jättesnabbt och är fokuserad bara på det vi gör för att en annan gång vara rätt ointresserad och totalt ofokuserad. Jag visste inte heller hur jag skulle sköta mig, har haft svårt att komma ihåg banorna och kan vara ganska förvirrad ute på planen, men jag kom ihåg alla banor utan problem! 😀

Första loppet på lördagen hade jag inga förhoppningar att lyckas med, Kaspian var alldeles för lugn, på uppvärmningen hade han inget fokus och skulle bara nosa runt.Jag försökte med allt, men inte ens när jag band upp honom och kastade boll med Tweet brydde han sig och han brukar annars bli väldigt irriterad när jag ägnar mig åt att träna med någon annan än honom. Loppet gick inget vidare, han hade nosen i backen hela banan men körde ändå på ganska bra men slalom ville han inte göra så där diskade vi oss. Jag skyller på att en löptik körde innan oss och kom dessutom och hälsade på oss mitt under sitt lopp. 🙂 Andra loppet på eftermiddagen gick bättre, fortfarande för lugn och nosen i backen men han körde på hela banan, jag gjorde däremot lite missar så vi fick 10 fel men jag var så nöjd att vi inte diskat oss och att han klarade slalomen trots bristen på engagemang. Det fungerade ganska bra när det var raksträckor och han får upp farten men när han kommer till ett hinder som kräver lite mer så saktar han ner och börjar nosa, jag försöker hela tiden driva på honom för att han inte ska sakta av, därav att jag skriker fram alla kommandon. 🙂
Här är en film från andra loppet:

Söndagen började dåligt, när jag vaknade hade jag hög feber och kunde knappt röra mig utan att bli snurrig. Det visade sig senare att jag hade fått harpest, men så typiskt att det skulle komma just den dagen! Vi åkte i alla fall till tävlingsplatsen, jag låg och vilade och innan vi skulle köra så stoppade jag i mig lite alvedon. Jag orkade inte försöka värma upp Kaspian utan jag tog bara ut honom från bilen och satte mig i gräset och väntade på våran tur. Jag lyckades hålla igång hela banan ändå och Kaspian var lite mer fokuserad, tog en tokig väg innan slalomet och krockade med honom så han tog fel ingång och vi fick fem fel, resten av banan tog vi oss igenom utan några fler fel och vi slutade på en tredjeplats.Vi hade dessutom snabbaste tiden trots att jag inte tyckte att han hade så hög fart, så hade vi inte fått det där dumma felet hade vi vunnit och fått en pinne 😛

 

 

 

Film från det loppet:

Andra loppet var både jag och Kaspian lite för trötta för att fokusera, vi tog oss igenom banan men det gick sådär. Jag var väldigt nöjd med helgen ändå, hade inga förväntningar eftersom det var första tävlingen för oss båda så jag trodde att vi skulle diska oss i alla lopp och att jag skulle virra bort mig på banan men det gjorde vi inte. Däremot är det lite frustrerande när jag vet att han kan så mycket bättre och den där nosen bara ska ner i backen. Det roliga är att han hänger med så bra och springer rätt snabbt även med nosen i backen, lite simultanförmåga trots att han är kille. Målet blir nu att få honom mer taggad även på tävling så han glömmer bort alla lukter, och för att komma dit behöver vi nog framför allt ut och få tävlingsvana, öka förväntningarna på olika platser och inte acceptera något nosande på träning för då byts man ut mot en annan hund. Längtar tills jag och Tweet är tävlingsklara, där existerar inte nosande eller brist på engagemang, men då kommer troligtvis andra problem som att inte ta fel hinder och hinna med henne på banan..men det blir nästa sommar det!

Söksystem och flytt

Nästa vecka flyttar vi till hus 😀 men just nu innebär det en massa jobb med packa och städa och lite tid till annat. Ser fram emot en massa träning med hundarna när vi har en stor tomt utanför dörren där hundarna kan vara lösa till skillnad från lägenheten där det är svårt att gå ut och spontanträna något som inte går att träna inomhus (vilket är mycket).

Förra helgen var jag, Kaspian och Tweet ner till Dalarna för avslutningen på Canis klickertränarutbildning som pågått sedan september förra året, Kaspian är den hunden jag jobbat praktiskt med men Tweet fick hänga med och vara avbytare när Kaspian blev för trött. Vi har under den här tiden jobbat med grundfärdigheter som en tävlingshund behöver, nu har jag inte längre några planer på att tävla i lydnad med Kaspian men det har ändå varit nyttigt att träna på. Vi fick till över 60% av dem vilket var gränsen för att bli godkänd så tillsammans med teoretiska uppgifter så blev jag godkänd på utbildningen, extra kul är att jag då kan söka till canis instruktörsutbildning om jag vill någon gång. Tweet fick också träna lite grundfärdigheter, hon fick också vara med på ett sökpass där vi första gången testade träna söksystem i skogen enligt canis inlärning som jag tycker är den roligaste varianten då det bygger på hundens eget initiativ. Hon var jätteduktig och sprang i precis rätt mönster så jag blev taggad att träna lite mer seriöst för att komma ut på tävling en dag. I juni ska jag också ha en sökkurs och det ska bli jättekul, den bygger också mycket på canis inlärningssystem och det är så kul att se hundarna utvecklas.

I helgen skulle jag varit i stockholm på utbildning men fick välja bort det då jag behövde tiden hemma för flyttförberedelser. Det var supertråkigt att missa det men vi tog en paus idag för att träna lite sök som tröst, hundarna behöver trots allt aktiveras. Kaspian fick börja och fixade det galant, han springer på jättebra men jag har fortfarande ganska kort avstånd till figuranterna eftersom han tycker att det är lite jobbigt med människor han inte känner. Det är med lite skräckblandad förtjusning han springer mellan dem, han har väldigt hög fart och springer direkt fram, men hugger godisarna vilket visar att han går upp lite i stress och måste då och då ta en liten nospaus för att tanka innan han springer vidare. 🙂
Tweet fick köra sen och sprang också fram och tillbaks mellan figgarna utan att tveka och söker sig nära mig när hon passerar, de gick ut på ganska långt avstånd och på slutet blev det lite svårare, men hon behövde bara fundera lite så hittade hon rätt.
Viggo fick gå ett spår istället, spåra är bland det bästa och vi fick med oss Ior som väntade i slutet hem från skogen igen. 🙂

Efter hårt arbete fick de bada lite, årets första planerade bad (några diken har de hunnit med i vår), en simmade glatt, en simmade med lite panik i blicken och en stod på stranden och skällde för att han inte ville bli kall och blöt.

Badkrukor

Kaspian och Rossi tränar stå på tre ben tillsammans

 

Premiär för sökträning och agilitytävling

I lördags hade vi årets första sökträning, det är fortfarande mycket snö men vi hittade några fläckar utan. Tweet som är ny på det här fick börja med lite söksystem med två figuranter på kort avstånd, jag stod mellan dem och hon fick springa fram och tillbaks mellan dem. Hon tyckte att det var helt okej att äta godis hos dem men hon verkade också snabbt förstå vad det gick ut på, när den ena blev passiv så var det dags att springa över till den andra. Hon hade en trevlig attityd hela tiden och det ska bli spännande att träna vidare. Daisy som inte heller har gjort det här förut fick börja med lite ringträning där flera figuranter står i en ring och hunden ska springa mellan dem. Eftersom hon inte har så mycket erfarenhet av träning eller att aktivt bjuda på beteenden så gjorde vi det ganska enkelt för henne, hon fick bara springa mellan och äta godis. Hon tyckte det var ganska trevligt men förstod inte att hon skulle göra något speciellt så det får vi jobba vidare på, huvudsaken är ju i alla fall att det blir en rolig upplevelse.

Idag har jag och Kaspian varit på våran första agilitytävling, en inofficiell i Piteå. Vi är inte riktigt redo för det och jag hade inga förväntningar, jag hoppades bara att han skulle hålla fokus och inte springa iväg från banan. Vi började med agilityklass och det var mest hinder, tunnlar och balanshinder. Kaspian jobbade på bättre än jag hade trott, jag däremot blev lite förvirrad och visade fel så han tog fel hinder och blev diskad. Jag är ändå väldigt nöjd med loppet men hade velat ha honom lite mer taggad, han var ganska lugn men det beror nog mycket på att det var ny plats och mycket intryck. Jag fick allt på film men lyckades glömma kameran där. 🙁 Några timmar senare var det dags för hoppklass, när jag tog in honom från bilen så var han väldigt loj och trött, han la sig i sin bur och brydde sig knappt ens när jag lämnade honom för att gå banvandringen. Jag försökte få igång honom men när vi kom till fjärde hindret så lämnade han mig och sprang in i en tunnel, efter några försök att få in honom rätt igen och ett tunnelbesök till så lämnade vi banan, han var för trött för att orka fokusera så det kändes bara onödigt att fortsätta. Men nu har vi gjort bort debuten så det är bara att fortsätta träna och i sommar blir det ett nytt försök. 🙂 Men den här veckan blir det vila från agility och så ska vi träna grundfärdigheter inför helgens avslutning på klickertränarutbildningen!

Tid för utbildning

Under några veckor nu så har utbildningshelgerna hopat sig och det har blivit dåligt med energi över till annat, men det är oerhört roligt. Vi började med examenshelg på instruktörsutbildningen på Klickerklok för två veckor sedan. Det har varit en helt suverän utbildning som också ledde till att Tweet flyttade in hos oss, att vara omgiven att border colliesar fick även mig att falla och jag har äntligen lite mer tid över till att träna med hundarna, och så lägligt så behövde hon hitta ett nytt hem just då. 🙂 Under helgen tappade jag rösten mer och mer, på lördagen hade vi praktisk examen med träning av ett ekipage och då använde jag det sista av min röst, på söndagen kunde jag knappt prata alls och fick under signalträningen träna med handsignal istället vilket ändå var en rolig omväxling.

Förra helgen åkte jag och Kaspian ner till stockholm för första tillfället på Kommunikation och beteende, en utbildning som går över ett helt år. Vi fick titta på en hel del beteenden och under ett år ska jag jobba med Kaspian som projekthund med målet att minska hans skällande och vaktande kring andra hundar så det ska bli spännande, behöver motivation för att ta tag i att träna det jag tycker är tråkigt istället för att träna roliga saker.

Men den här helgen är vi lediga och på söndag ska jag och Kaspian vara med i våran första agilitytävling, vi är absolut inte redo för det än men jag vill se hur han är i en tävlingssituation och utsätta mig själv för det så kanske jag är mindre nervös nästa gång, så vi passar på i en inofficiell med lite mindre hundar och en mindre publik! 🙂

 

Blogga?

Ett mål jag satte upp för 2012 var att börja blogga, mest för att testa om det kan vara ett sätt att få lite struktur på min hundträning om jag blir tvungen att skriva ner den och försöka filma lite pass. Har inte lyckats med det på något annat sätt så vi får se om det fungerar! Den här bloggen kommer alltså till största delen bestå av hundar, precis som mitt liv! 🙂