Skoj på kurs för Siv Svendsen

 

1975077_767399499967712_7148818031652367169_n

Bild lånad av Emma Hammar, Hundreda

Jag är som vanligt lite efter med mina blogginlägg, nu var det redan två veckor sen vi var iväg till stockholm på kurs. 🙂 Jag hade både Tweet och Isa med mig så jag kunde växla mellan dem, eftersom jag har tänkt rikta in mig mer på lydnad med Isa än med Tweet så ville jag köra mest med henne men också få lite hjälp att komma vidare med Tweet. Det kändes som att Isa mognade väldigt mycket under helgen, på söndagen var hon jätteduktig och vi fick lite mer struktur på våran träning. Hon är väldigt glad och energisk och lite överallt när vi tränar, så vi behöver det. 🙂

På lördagen tränade vi på fokus trots störningar, vi var på en hästgård så det var hästar lite här och där runt träningsplanen och de brydde hon sig inte om. Men när det plötsligt kom fram en liten plasthäst på planen så blev det vääldigt svårt att hålla fokus på mig. Vi måste bli mer påhittiga med våra störningar tydligen. 🙂 Vi tränade lite springa runt stol och kom fram till att det blev svårare när hon fick tänka och lättare när vi bara sprang mot stolen. Tweet fick träna på att vänta med fokus, jag satte henne och smög iväg med en leksak, varvat med att gå normalt, för att hon ska ha mer förväntan när jag går ifrån henne. Annars tittar hon lätt bort och är inte med när vi sen ska göra något.

På söndagen tränade vi fotgående i olika former och starter. Hon blir ju lätt lite het så nu var det nog de lugnare som funkade bäst. Att söka upp mig från störningar var också en nyttig övning, hon gjorde några besök hos publiken men hon var ändå förvånansvärt bra på att lämna dem och komma till mig. 😀 Vi hann också med en början på dirigering med leksak och Tweet fick träna lite moment med lekande hund-störning och fokus vid sidan. Vi åkte hem igen med ny inspiration med framför allt valpträningen!

På fredagen hann vi också med att träna lite personspår, jag ville ha lite hjälp med att komma igång med det och få lite smarta tankar med mig. Först var tanken att Isa skulle få köra spår men eftersom hon har börjat med sök istället så fick Tweet fokuset istället. Det visade sig att hon tycker att det är jättekul, vi har bara gjort två viltspår tidigare så jag blev överraskad att hon direkt var så intresserad. Det ska vi träna vidare på! 😀

Fick också en stor del av träningen filmad så här är en liten sammanfattning, eftersom jag har dåligt tålamod med att se utdragna filmer så går den i dubbel speed. 😉

Lycklig och deppig debut i Lydnadsklass 3

Jag och Tweetan startade första gången i klass 3 i helgen, målet var inte att ta ett första pris för det hade varit sjukt mycket tur om vi skulle lyckats med det med våra halvfärdiga moment, utan jag var mest bara sugen på att tävla och det måste vi göra före myggen kommer. Vad jag ville uppnå var jag inte säker på, jag var mest bara nervös för platsliggningen. Hon kändes pigg och rolig på uppvärmningen men det tog lääänge innan vi fick starta. Var där från morgonen och de körde trean sist av alla klasser så vi hade varit där i drygt sex timmar när det var dags för oss, att gå och vara nervös så länge var inte roligt! 🙂 Men hon låg platsen och satt på sittningen så jag var otroligt glad och lättad att se att det kunde fungera på tävling också! Det kändes som att vad som helst kunde få hända under programmet sen så skulle jag vara nöjd oavsett. Det började bra på fria följet, för att vara Tweet så var hon ovanligt med. Men efter det var det som att ingen var hemma. Rutan var väl det enda momentet som kändes bra, jag stannade henne för sent och med fel kommando så jag fick kommendera henne igen, men förutom det så gjorde hon alla delar bra. Hoppapporten började jättebra, sen visste hon inte vad hon skulle göra med apporten. Kanske ska man leka lite med den, bita lite i kanterna eller nått. Hon hade ingen aning vad stå var, inte ens efter flera kommandon och mer och mer tydliga handsignaler. Kände igen henne lite från agilitytävlingar när vi varit där en hel dag och hon bara springer på utan att veta vad hon ska göra. Hon klarar inte att vara på plats en hel dag och sen tänka. Ju längre vi kom desto mer uppgiven blev jag och när vi var klar så var jag så besviken, det var inte kul att ha väntat en hel dag och sen inte kunna ens hälften av vad man kan i vanliga fall. 🙁 Min första tanke var att jag måste anmäla oss till en annan tävling så vi kan få en bättre känsla, men nej vi struntar i lydnadstävlingar nu istället för ett bra tag och satsar på annat istället. Och så får lydnadsbiten bli Isa och Daisans istället så kanske de kan starta ettan någon gång i år. 🙂 Snart börjar agilitysäsongen och där får man i alla fall fyra chanser per tävling att lyckas med någonting, och man blir inte deppig av att komma sist 😀